Det är lätt att fastna vid de stora namnen. Gyökeres satte avgörande mot Polen. Isak är värd 125 miljoner pund. Kulusevski kämpar med knät. De historierna skriver sig själva. Men medan alla tittar åt det hållet har Ali levererat i allsvenskan med en konsistens som borde sätta press på Potter.
Jag spelade med killar som aldrig fick det erkännande de förtjänade. Inte för att de var dåliga, utan för att de inte hette rätt saker. Fotboll är också ett varumärkesspel. Ali vet det. Därför säger han det högt.
Frågan är vad Potter tycker. Och den frågan är mer komplicerad än den verkar.
Potter bygger ett lag som rör sig fort och enkelt. Bollen ska vidare innan motståndaren hinner ställa om. I det systemet behöver han spelare som läser spelet snabbt och inte håller bollen en rörelse för länge. Ali kan det. Han är inte en krånglare.
Men VM-truppen har begränsat med platser i mittfältet. Bergvall är framtiden. Kulusevski är, om han hinner, en självskrivning om Potter litar på att knät håller. Elanga svarade upp i playoff. Det trängs om platserna bland de snabba på kanterna och i de fria rollerna bakom Gyökeres.
Ali har rätt att höja rösten. Tystnad lönar sig sällan för en spelare som hamnat i skuggan av andra. Men Potter väljer trupp på träningarna och matchbilderna, inte på pressrummet.
Det enda som ändrar kalkylen är prestation. Och den har Ali faktiskt.