Knäet har hållit honom borta länge. Tottenham har kört ett eget spår med rehabiliteringen. Potter kan påverka det ungefär lika mycket som jag kan påverka vädret i Borås.
Det som oroar mig är inte skadan i sig. Skador händer. Det som oroar mig är vad Sverige förlorar taktiskt om han inte spelar. Kulusevski är en av de där spelarna som löser saker andra inte ens ser som problem. Han rör sig mellan linjerna, han bär bollen framåt under press, och han frigör rum för Gyökeres utan att behöva tänka på det. Det sker automatiskt. Det sker snabbt.
Sverige spelar bäst när det är snabbt. När det flödar. Gyökeres, Isak, Kulusevski — det är en trio som kan skada vem som helst om de finslipar samspelet. Men om Kulusevski fattas måste Potter lösa det med andra rörelser, andra relationer. Elanga kan fylla ytan. Bergvall kan ta bollen vidare. Men de är inte Kulusevski. Det är ingen skam. De flesta är inte det.
Jag minns från min tid i AIK att skador alltid kom på fel tidpunkt. Det finns inget rätt tidpunkt. Men 66 dagar innan VM-premiär mot Tunisien — det är tajt. Riktigt tajt.
Om Kulusevski tar plats på planet till USA måste han ha spelat. Inte tränat, inte joggat. Spelat. Potter vet det. Han är för smart för att ta in en halvfärdig spelare och hoppas på det bästa.
Sverige vinner inte VM med ett halvt Kulusevski.