Malmö utbuades av sin egen publik efteråt, och det är en sak som säger mer än tabellen just nu. När Eleda Stadion börjar vända sig mot sina egna betyder det att kontraktet mellan lag och stad är ansträngt — ett kontrakt som är tyst och oskrivet men lika bindande som något i ett transferdokument. MFF har under två decennier intalat sig själva och oss att de tillhör Europas väntrum, och det är just den självbilden som kolliderar med verkligheten varje gång ett bottenlag plockar poäng hemma i Skåne. Tränare kan bytas, spelare kan köpas, men den sortens stämning i en arena tar månader att återupprätta.

Längre norrut, i Göteborg, löste sig något som länge suttit fast. Blåvitt vände mot Kalmar och en 19-årig pojke vid namn Borén avgjorde — och jag minns hur Allsvenskan alltid haft den förmågan att ta fram ungdomar i precis rätt ögonblick, som när Niclas Alexandersson klev fram för IFK i mitten av nittiotalet och det kändes som att klubben hittat en riktning igen. Det är naturligtvis för tidigt att placera Borén i det sällskapet, men momentet är detsamma: en ung kropp som tar ett steg framåt när veteranerna väger för tungt. Göteborg behöver sådana stunder för att tro på sig själva igen.

Sam Salter klev in mot Halmstad utan att ha gjort mål på nästan tre månader och hittade nätet två gånger på tolv minuter. Det är den sortens inhopp som krönikörer lever för — inte för att det är dramatiskt i sig, utan för att det påminner om hur fotboll hela tiden vägrar att vara rättvist mot statistiken. Halmstad fortsätter sin mörka säsong, och det skymmer lite av Salters bedrift, men inte helt. Victor Lind dirigerade Hammarby till en 3-0-kross mot Häcken, och det är tydligt att Bajen hittat en rytm som oroar dem som möter dem härnäst.

Så finns det ett namn som följer med in i nästa vecka, oavsett vad som händer på planen. Joel Asoro lämnar Djurgården för andra gången — nu mot Cypern — och den resan säger något om hur europeisk fotboll behandlar spelare som en gång glimmade starkt och sedan hamnade i glapp mellan vad de lovade och vad systemet orkade vänta på. Hakšabanović säger att man måste ta ansvar även om man är ung, och det är en klok tanke som Asoro möjligen borde ha hört lite tidigare, eller kanske hörde för sent. Nu packar han väskan igen.

Elliot Stroud seglar mot Hull City. Sirius söker ersättare — och kanske en hel ny identitet. Aivi Luik är 41 år och gör mål. Fotbollen vägrar fortfarande att respektera kalender eller logik.

Det var just den sortens vecka — full av fall och vändningar och ett skott från egen planhalva som ännu hänger i luften någonstans över Degerfors — som påminner om att Allsvenskan alltid är störst precis när den minst vill bli förklarad.