Jag satt och följde hans uttalande härifrån Dallas. Vi tränar, vi förbereder oss, och sedan letar man av gammal vana efter nyheter hemifrån. AIK är hemma, sa han. Tre ord. Men de sitter.
Det intressanta är inte att han säger det. Det intressanta är att han menar det på ett sätt som hörs. Spelare säger massa saker till journalister. Det här lät annorlunda — mer som ett konstaterande än en PR-mening.
Jag spelade själv i Solna länge. Jag vet hur det kan kännas när man är borta. Antingen saknar man det, eller så gör man det inte. Otieno saknar det tydligen. Det säger något om en kille som fortfarande har rätt fot på marken trots att han tagit steg uppåt.
Ur ett renodlat landslags-perspektiv är det här typen av kille Potter behöver ha koll på. Inte för att Otieno är nära en plats i truppen just nu — det är han inte. Men Potter bygger något som ska hålla längre än det här VM. Han letar efter karaktärer. Spelare som vet var de kommer ifrån.
Gruppen här är bra. Gyökeres är skärpt. Lagerbielke rör sig bra i träning. Men det är tre veckor kvar tills Japan, och det är länge. Stämningen kan svänga. Den gör alltid det.
En kille som sitter hemma i Allsvenskan och säger "AIK är hemma" med den där tonen — han har något Potter gillar att bygga runt på sikt.
Rötter gör spelare stabilare under press. Det är inte romantik. Det är fotboll.