Johansson spelar för FC Dallas i MLS. Han har gjort det en tid nu. Det betyder att han känner till varenda hörna av den här basen — omklädningsrum, löparbanor, gräsets beskaffenhet när solen legat på hela dagen. De andra spelarna flyger in och acklimatiserar sig. Johansson är redan där.
Potter borde utnyttja det hårdare än vad som synts hittills. Inte för att Johansson automatiskt ska in i elvan — det avgörs av form och matchläge. Men hans lägesinformation är en resurs. Han vet hur värmen sitter i kroppen efter 70 minuter på den här breddgraden. Han vet när benen börjar väga tyngre. Det är saker som inte syns i någon analysrapport.
Lien sa att det är "helt iskallt" i truppen. Jag tolkar det som ett gott tecken. Det handlar om fokus, inte kyla i relationen. Sverige har spelat för emotionellt vid tillfällen — vunnit kampen om känslan men förlorat den taktiska. Det fick kosta mot bättre motstånd förr i tiden. Jag hoppas Potter har lärt laget att spara energin till rätt ögonblick.
Japan är det lag i gruppen som oroar mig mest. Inte Nederländerna — de är förutsägbara i sin struktur. Japan pressar högt, byter system under matchens gång och tänjer på formationsbegreppet på ett sätt som kräver att hela laget läser situationerna rätt. Sverige måste vara vertikalt och snabbt när det öppnar sig. Krånglar de till det i uppbyggnaden sitter Japan och väntar på exakt det.
Johansson vet hur marken känns under fötterna härnere. Det borde räknas mer än det verkar göra.