Finland körde över Kazakstan med 4-0 i fredags, och Marius Ahl Tøn kom in sent som avbytare. Rony Levi spelade hela matchen. Det är egentligen den enda VM-relevanta saken från den kvällen, och det förtjänar mer uppmärksamhet än det fått.

Rony är 24 år, spelar i en liga ingen i Sverige bryr sig om, och ändå börjar han för Finland i ett VM-kval. Det säger antingen något om Finlands brist på alternativ, eller något om Rony — och efter att ha sett honom i Allsvenskan senaste säsongerna misstänker jag att det är det senare. Han är den typen av ytter som inte behöver tre kontakter för att bestämma sig. Tar emot, vänder, är borta. Enkelt. Snabbt. Just det vi älskar.

Nu krockar det med Sverige. Graham Potter har Elanga på den positionen, och Elanga är en Premier League-spelare som levererade i playoff. Det är klart. Men Rony och Elanga är inte varandras kopior — Rony är vassare i liten yta, Elanga vinner dueller och sprinter bakom linjer. I ett VM med tajta defensiver, mot exempelvis Tunisien som sitter djupt och väntar, behövs det där lilla gnaget i trängsel.

Jag minns hur det var att möta ytterrar som aldrig gav dig andrum. Det tar hål på lag psykologiskt, inte bara fysiskt. Potters trupp är rätt tung på stora namn just nu — Gyökeres, Isak, Kulusevski om han hinner — men djupet på kanterna är en öppen fråga.

90 minuter mot Kazakstan löser ingenting. Men Rony Levi befann sig på planen när slutsignalen gick, och Finland vann med fyra. Det är ett kvitto. Potter tittar på allting. Det borde han göra med det här också.