Jag har sett det förut. En spelare som är 80 procent redo reser till ett mästerskap och tror att kroppen ska lösa resten. Ibland funkar det. Ofta slutar det med att laget bär en spelare snarare än tvärtom. Det är inte en anklagelse mot Kulusevski — det är bara hur det brukar gå.
För Kulusevskis värde för Sverige handlar inte om att springa 90 minuter. Det handlar om vad han gör på 20 minuter när han fått bollen vid sidan om planens mitt och motståndarlaget börjar tröttas ur. Den ögonblickliga accelerationen, vändningen, förmågan att hålla boll under press och ändå röra sig framåt. Om knät sitter i, finns han inte. Och då är den kvaliteten borta ur truppen.
Potter har byggt ett spelsätt som gynnar tempo och direkthet. Elanga visade i playoffen att han klarar av den rollen på ytterkanten. Men Kulusevski är en annan sorts spelare. Han skapar obalanser mitt på planen på ett sätt som varken Elanga eller Bergvall gör på samma naturliga vis just nu. Det hålet är svårfyllt.
Det som oroar mig mest är inte skadan i sig. Det är tidsplanen. Häcken möter serieledaren i kväll och Allsvenskan rullar på utan hänsyn till VM-förberedelser. Spelare som Elliot Stroud kan pressa på för en plats. Potter har ingen tid att sitta och vänta på Kulusevski att bli hundra procent.
Beslutet måste tas nu. Inte om tre veckor.