Dejan Kulusevski sitter fortfarande med en knäskada och tränar vid sidan av. Ingen har sagt att han är borta — men ingen har heller sagt att han är klar. Det gråzonen är farlig att leva i för länge. Potter behöver veta nu, eller åtminstone inom de närmaste veckorna, om han ska räkna med Deke på riktigt eller om han ska bygga sitt spelsystem utan honom.
Jag menar det konkret. Kulusevski är inte en spelare du byter ut med en annan yttermittfältare och hoppas det ordnar sig. Han drar med sig folk, han håller i bollen under press, han kan spela i trängsel utan att panikera. De egenskaperna är svåra att ersätta rakt av. Elanga gör andra saker — han är snabb, han kör längs linjen, han driver rakt igenom folk. Det är bra. Det är bara inte samma sak.
Sverige behöver bredden i mittfältet för att Gyökeres ska få tillräckligt med kvalitetsbollar framåt. Det är kedjereaktioner, och Kulusevski är en av länkarna. Bergvall kan ta mer ansvar — och ska nog göra det oavsett — men han är 19 år och det är VM-gruppspel mot Tunisien, inte en ligamatch i Mars.
Potter är smart nog att inte lägga alla ägg i ett och samma lopp. Han bygger system, inte lag kring individer. Det är rätt tänkt. Men om Kulusevski inte svarar på träning inom de närmaste 20 dagarna måste Potter fatta ett beslut och kommunicera det rakt ut till truppen.
Osäkerhet smittar. Det vet alla som suttit i ett omklädningsrum inför ett stort mästerskap.