Det låter som en kuriosa. Det är mer än så.
Johansson har haft hela försäsongen i MLS att spela i den här värmen, på den här typen av underlag, med de tryckfallande vindstötar som kommer på kvällarna i Dallas. De flesta i truppen kliver av ett flygplan och ska sedan leverera på hög nivå inom tio dagar. Johansson är redan inkörd. Det är en logistisk detalj som kan bli en taktisk fördel.
Jag minns hur det kändes att komma till turneringar och hitta rytmen i ett nytt klimat. Det tar tid. Kroppen ljuger — man tror att man är vässad, men benen svarar inte som hemma. Johansson slipper den fasen helt.
Potter är smart nog att veta det här. Frågan är om han är modig nog att använda det. Johansson är ingen stjärna. Han kommer inte att avgöra mot Nederländerna på egen hand. Men som en spelare som kan komma in och hålla tempo och intensitet i senvärmen — den rollen är underskattad i ett VM-format.
Grupp F är tät. Japan pressar högt och tar energi ur motståndarna. Tunisien är fysiska och jobbiga att möta i hetta. Sverige behöver djup i truppen, inte bara yta.
Det enklaste Potter kan göra är att ignorera Johansson för att det är det förväntade valet. Men det bästa valet brukar sällan vara det förväntade.