Jag har spelat i lag där ena killen visste exakt var närmaste skräpmat serverades, vilka parkeringshus som hade AC och var man undvek folk som ville prata. Det låter som ingenting. Det är faktiskt något. Klarar du hjärnan bättre, klarar du benen bättre. I ett mästerskap som sträcker sig tre veckor handlar det om millimeter.
Johansson är inte en spelare man bygger ett lag runt. Han vet det. Potter vet det. Ändå är han med i truppen och det är inte en slump. Potter gillar killar som gör sitt, håller tätt och inte kräver mer uppmärksamhet än de förtjänar. Johansson är den typen. Inget drama, bara arbete.
Det stora frågetecknet just nu är om han används rätt taktiskt. Sverige kan inte kompensera bortfallet av Kulusevski med en defensivt stabil mittfältare. Det hålet är ett annat hål. Men Johansson kan fungera som ankare – den som låter Bergvall och Kulusevski, om han hinner, röra sig framåt utan att det spricker bakom dem.
Vi möter Tunisien härnäst. De pressar högt och är snabba i kontringar. Johansson är inte den snabbaste. Men han är svår att lura ur position. Mot ett lag som lever på att skapa kaos är det en egenskap som plötsligt väger tungt.
Han bor i Dallas. Han spelar i Dallas. Det här är hans VM.