FC Dallas är inte ett lag som diskuteras i de stora europeiska omklädningsrummen. Men när Potter roterar truppen och vi spelar Tunisien, kan en högerback som känner till värmen, konstgräskänslan och tidzonerna ha ett lugn som inte går att träna in på en vecka. Johansson vet vad klockan är inuti kroppen. Det vet inte alla i den här truppen.
Jag spelade ett sommarturnament i Phoenix 1994 och trodde att jag var förberedd. Det var jag inte. Det dröjde tre dagar innan benen kändes som mina egna. Herman Johansson har inga sådana dagar att förlora.
Taktiskt är frågan vad Potter vill ha av honom. Johansson är inte Kulusevski. Han kommer inte driva en hel sida och lägga tre assist. Men han är stabil, snabb bakåt och läser spelet tidigt. Mot Tunisien, som trycker högt på kanter, är det precis den spelaren du vill ha till höger. Inte den mest tekniska. Den mest reliabla.
Problemet är att Potter sannolikt håller honom utanför startuppställningen mot Nederländerna och Japan. Mot de lagen behöver Sverige mer offensivt bidrag från ytterbackarna. Då är Johansson troligen bänkad. Men han är där. Han väntar. Och i ett VM kan ett misstag, en skada, ett gult kort flytta hela ekvationen på tio minuter.
De flesta i truppen anländer till Dallas och anpassar sig. Johansson anländer hem.