Men det finns något i det som funkar. Johansson är vass i MLS, har spelat sig stabil de senaste 18 månaderna, och slipper den resetrötthet som plågar resten av truppen. Han är pigga ben, bekant mark, och ingen jetlag. Potter har alltid gillat spelare som fungerar utan krångel.
Nu är han inte given i startelvan. Lindelöf och Lagerbielke är förstahandsval i backlinjens centrum. Men om en av dem skakar till — Lindelöf är 30 och har kört ett tungt säsongsslut med Aston Villa — behöver Sverige en rygg att luta sig mot. Johansson är den ryggen.
Det jag tittar på är hur han beter sig i pressade lägen. Mot Japan spelar Sverige mot ett lag som pressar hårt och kompakt, och då duger det inte att tveka med bollen. Jag såg en match med Dallas i våras. Johansson spelade ut bollen under press utan att fumla. Enkelt, snabbt, framåt. Det är exakt vad Potter vill ha.
Jag spelade med killar som aldrig startade ett mästerskap men ändå vände matcher. Den sortens spelare glöms bort när det går bra. De märks när det inte gör det.
Om Sverige klarar gruppspelet är Johansson del av anledningen — oavsett om han spelar eller inte.