Johansson är inte i truppen för att fylla ut. Potter har haft gott om alternativ bakåt och har ändå valt att ta med honom. Det säger något. Killen är stabil i sin positionering, han läser spelet tidigt och han stressar inte upp sig när det bränns till. Det är egenskaper man inte alltid ser hos en ung mittback som befinner sig i sin första stora turnering.
Det som gör honom relevant nu är att Kulusevski fortfarande är ett frågetecken och att hela Sveriges offensiva system kan behöva justeras. Om Sverige tvingas sitta djupare mot Nederländerna — och det kan de behöva — då måste den bakre linjen hålla ihop under press under lång tid. Lindelöf är given. Lagerbielke har gjort sig förtjänt av sin plats efter målet mot Polen. Men den tredje platsen är inte skriven i sten.
Jag spelade själv mot killar som Johansson. Inte de mest namnkunniga. Men de som aldrig gav dig ett steg. De som gjorde jobbet utan att du märkte dem. Det är ett komplement som ofta underskattas i ett turnerings-Sverige som annars lever och dör med Gyökeres och Isak.
Dallas-kopplingen är en kuriositet. Men det Potter verkar ha sett är en spelare som håller sig lugn när omgivningen inte är det.
Det brukar vara precis rätt sorts karaktär att ha med sig in i ett gruppspel.