Malmö är vana vid att förlora spelare. De hanterar det, anpassar sig, vinner ändå. Det är vad de gör. Men Olsen är inte vilken spelare som helst — han är rytmen i deras spel, den som bestämmer tempot innan motståndaren ens hinner sätta sig. Utan honom blir Malmö mer förutsägbara. Och Sirius är ett lag som lever på förutsägbarhet hos motståndarna.
Sirius har byggt någonting på riktigt den här säsongen. Inte flashigt, inte stort. Men stabilt. De vinner matcher de ska vinna och tar poäng i matcher de inte borde. Det är ett tecken på ett lag som vet vad det gör. En serieledning nu skickar en signal till resten av Allsvenskan — ni undervärderade oss, och ni gör det fortfarande.
Malmö å sin sida har råd att tappa poäng. Det är vad alla säger. Men det är också vad alla sade tre gånger för två år sedan, och sedan visade det sig plötsligt att de inte hade råd alls. Tabellen ljuger inte i slutändan. Poäng du inte tar i september finns inte kvar i november.
Sirius har hemmaplan. De har energin. De har en chans som kommer runt kanske en gång per säsong — möjligheten att faktiskt skaka om hela tabellen med ett resultat.
Malmö utan Olsen, Sirius med allt att vinna. Det är snackisarna. Det är det folk pratar om på jobbet på måndag.
Jag tar Sirius.