Sana – "Vad är det för konstig fråga du ställer?"

"Vad är det för konstig fråga du ställer?" Sana sa det rakt ut, inför kameran, utan att tveka en sekund. Det är inte mod. Det är arrogans med ett leende framför.

Journalister ställer konstiga frågor ibland. Självklart gör de det. Men det är deras jobb att fråga, och det är Sanas jobb att svara. Eller åtminstone försöka. Publiken som stod på läktaren hela matchen förtjänar mer än en avfärdning inpackad som en kvick replik.

Jag har sett det här förändras under femtio år. Förr fick man korta svar, visst. Men spelarna skämdes åtminstone lite när de inte ville prata. Nu är avvisandet en stil. En image. Man skrattar bort frågan och ser sig själv som för stor för rummet.

Det är inte frågan som är konstig. Det är attityden.

Sana spelar i Allsvenskan, inte på Wembley. Läktarna är fyllda av människor som betalar biljetter, köper tröjor och skriker sig hesa i regnet. De frågorna journalisten ställer — de frågorna ställs på deras vägnar.

Nästa gång det känns som en konstig fråga: svara ändå. Det kostar ingenting. Och det säger mer om dig som spelare än vilket mål du än kan sätta.