Till Paulos Abraham,

Tre mål på en öppningsmatch. Rubriker i varenda sportredaktion. Och du sitter där och säger att du "kan vara en kandidat" — som om du fortfarande inte riktigt tillåter dig att tro på det.

Jag förstår reflexen. Hammarbys senaste säsonger har lärt sina spelare att hålla käften och inte lova för mycket. Förväntan är en skuld som drivs in hårt i Bajen. Men det finns en gräns mellan ödmjukhet och feghet, och du är farligt nära den gränsen just nu.

Tre mål är inte en tillfällighet. Det är ett argument. Det är ett faktapåstående om vad du kan göra när du får förtroendet och lagen är på din sida — även när halva truppen legat i feber och du troligtvis inte heller känt dig hundra procent. Att sedan beskriva sig själv i konditionalis, som ett hypotetiskt alternativ bland andra, är att göra din egen prestation en björntjänst.

Hattrick sjuk — och du skämtar om din plats i laget. Jag vet att det är gruppdynamik, att det handlar om att inte trampa på en lagkamrat som är nere. Men omklädningsrumsdiplomatin får inte bli din offentliga identitet. Utanför den dörren behöver Hammarby en spelare som äger sin form, inte en som ber om ursäkt för den.

Allsvenskan straffar dem som tvivlar på sig själva hårdare än det straffar dem som missar mål.

Ta poängen. Ta utrymmet. Ta titeln om du förtjänar den — och just nu förtjänar du att åtminstone tala om den som möjlig.

Sluta fråga om du får ta plats. Ta den.

Agneta Lindqvist