Jag minns AIK:s trupp från 2009 när de vann SM-guld med ett lag som hade sett bättre dagar rent kommersiellt men som kompenserade med en nästan arrogant taktisk säkerhet. De föll inte ur sin form för att de mötte motgång — de föll djupare in i den. Det var en annan sorts fotboll, ett annat tempo i allsvenskan, men principen var densamma: ett lag som vet vad det är tar inte ledigt från det beteendet bara för att resultaten uteblir. Det är just den insikten som verkar ha glidit bort från Solna under maj.

Att man nu öppet erkänner att man inte kan vinna derbyt om man fortsätter på samma väg är en ovanlig ärlighet. Fotbollsklubbar kommunicerar sällan med den sortens direkthet om sin egen bräcklighet — vanligtvis kremeras problemen i presskonferensernas talkspråk, begraver dem under fraser om "processer" och "rätt fokus". Att någon i AIK:s läger faktiskt sätter ord på konsekvensen, snarare än diagnosen, är ett tecken på att man förstår allvaret. Frågan är om förståelse räcker, eller om det krävs något mer radikalt — en spelare som bär laget på en enskild axel in i derbyt, ett taktikskifte som chockar motståndaren mer än det chockar det egna systemet, eller bara nio dagars sömn och en bortglömd träning som sitter bättre än de senaste tio.

Derbyn mot Hammarby lever på laddning som byggs upp länge innan avspark. Gnaget vet det. Hammarby vet det. Och precis den asymmetrin — ett AIK som bär fem matcherss tyngd in i en arena som sällan är snäll mot lag i kris — är vad som gör det kommande mötet till mer än tre poäng. Det handlar om vad man berättar om sig själv. Förlorar AIK ett derby i det här läget fastnar berättelsen, inte bara i tabellen utan i ledet av supportrar som minns förluststrecken längre än vinsterna.

Jag har följt det här klubblagets upp- och nedgångar sedan Råsundas grustider och det som alltid har skilt AIK från sina perioder av kris är förmågan att hämta sig precis när ingen trodde på det längre. Det är inte romantik — det är dokumenterat. Men det kräver alltid att någon tar det där första steget tillbaka in i vad laget faktiskt är, inte vad det för tillfället presenterar.

Nu är det torsdag. Derbyt är nära. Och någonstans på en träningsanläggning i Solna springer spelare som vet att de inte har råd med ytterligare en kväll av just den sortens fotboll.