Du fick sparken från Mjällby i ett krisläge som inte skapades av dig ensam. Det vet alla som följt klubben den här säsongen. Men du lämnar inte med ren samvete, och det är det jag vill prata om.
Du spelade säkert. För säkert, för länge. Matcherna mot lag på din egen nivå i tabellen — det var där Mjällby förlorade säsongen. Inte på pappret, utan i hur dina lag ställde upp. Fem försvarare mot lag som inte var farligare än Mjällby själva. Det är inte försiktighet. Det är kapitulation i förebyggande syfte.
Lennartsson säger att det är rätt tidpunkt för en förändring. Kanske. Men rätt tidpunkt kom egentligen sex omgångar tidigare, när det fortfarande gick att rädda säsongen utan matematisk precision och plötsliga mirakel. Nu är marginalerna borta.
Jag förstår att du är proffs och att du hanterar sparkar bättre än de flesta. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att du hade ett lag med kapacitet att hålla sig klart från nedflyttningsstrecket utan drama, och du coachade det till kanten av kanten.
Torstensson kallade det ett misslyckande. Han har rätt. Men ett misslyckande ägs av flera — styrelse, scouting, spelartrupp och tränare tillsammans. Ta din del av det, utan att ducka för resten.
Så min uppmaning är enkel: Nästa gång du sitter på en bänk i den här ligan — och du kommer att göra det — välj anfallsspel när matchen kräver det. Inte när det är bekvämt.
Agneta Lindqvist