Jag säger inte att Kulusevski är omöjlig att ersätta. Sverige har visat mot Polen att laget fungerar utan honom. Men han är en typ av spelare som ger dig något specifikt: han bär boll i tempo, han lockar press och han hittar Gyökeres med enkla kombinationer i halvrum. Det är inte konst. Det är fotboll som fungerar för att det är snabbt och okomplicerat.
Problemet med skadade nyckelpjäser är inte alltid frånvaron i sig. Det är att du som tränare skjuter på beslut. Du inväntar, du hoppas, du planerar för två scenarion samtidigt. Det splittrar fokus i en grupp som precis börjat hitta en gemensam riktning under Potter.
Elanga gjorde en rättvis playoff mot Finland och Spanien. Han är direkt, han är snabb och han tar för sig. Men han är en annan spelare än Kulusevski. Laget måste övas på det sättet att spela — inte som plan B i sista sekunden.
Jag minns från min egen tid hur ett trupp-besked som dröjde för länge skapade oreda i planeringen. Inte dramatik, bara otydlighet. Och otydlighet kostar tid som ett landslagslag aldrig har råd med.
Potter gör mycket rätt. Han har fått den här gruppen att tro på varandra igen. Men ett VM avgörs ofta av de beslut man tar sex veckor innan — inte av taktiken i matchminuten.
Kulusevski eller inte. Det beslutet kan inte vänta längre.