Dejan Kulusevski är en av de spelare som Sverige verkligen behöver på planen, inte bara i truppen. Det är skillnad. Jag har sett det förr — spelare som kläs om, sätts på bänken i 20 minuter, kallas för deltagande. Det hjälper inte om du inte kan köra 90 minuter mot Tunisien på rätt nivå.
Det som gör Kulusevski svår att ersätta är kombinationen. Han vinner dueller, han håller bollen under press, och han förstår när han ska driva och när han ska lägga av. Det är inte vanliga egenskaper. Anthony Elanga är snabb och farlig i djupled — men Elanga löser inte samma saker i det mellersta ledet. Lucas Bergvall har tekniken men är 18 år och VM är inte en plats du lär dig på.
Graham Potter byggde sin playoff-taktik på att ha bredd i mittfältet. Kulusevski gav honom det alternativet. Utan honom blir Sverige mer förutsägbara. Tunisien kommer att notera det.
Jag tänker på hur vi förberedde oss inför stora turneringar när jag spelade — den sista månaden är psykologisk lika mycket som fysisk. En skadad spelare som kämpar mot klockan tar energi från gruppen. Inte med avsikt. Men det gör det ändå.
Det bästa Potter kan göra nu är att vara ärlig. Antingen är Kulusevski med från start mot Tunisien — eller så bygger du laget utan honom. Att hoppas på halv-Kulusevski är den sämsta varianten av alla.
Knäskador ljuger inte. Det gör däremot rehabiliteringstidtabeller.