Inne på en av krogarna i staden utbröt vilt firande när slutsignalen ljöd. Anledningen var inte svår att förstå. Två hallänningar hade en direkt del i segern.
Gabriel Gudmundsson, uppvuxen i Halmstad, var involverad. Det var också Gustav Lundgren från Onsala. Två söner av Halland med fingrar i den historiska VM-biljetten.
På bänken satt dessutom Noel Törnqvist, fostrad i Snöstorp Nyhem FF.
Tre spelare med rötter i samma del av Sverige. Det är sällan ett landslags öde knyts så tydligt till en enda region.
Sverige spelar alltså VM i Nordamerika i sommar. Det är ett mästerskap som kommit att betyda allt för svensk fotboll – en nation som länge sökt sin väg tillbaka till de stora scenerna.
Nu är den vägen funnen.
Matcher mot Polen brukar aldrig vara enkla. 3-2 antyder en match med ryck, med press, med stunder av tvivel. Men Sverige höll. Tog poängen. Tog platsen.
Och i Halmstad, en stad som inte alltid hamnar i strålkastarljuset när det talas om svensk fotboll, firades det som om laget vore deras eget.
I en mening är det precis så det är.
Gudmundsson, Lundgren, Törnqvist. Tre namn från Halland. Tre anledningar för en stad att gå ut på krog en vardagskväll och skrika sig hes.
Sverige är tillbaka på VM-scenen. Det smakar som det ska.