Johansson är den typen av spelare som inte syns i statistiken men som märks i garderoben. Han håller ett högt tempo på träning, han vet vad klubbkulturen kräver. Och när truppen checkar in på en ny anläggning och ska hitta sina rutiner, är en kille som känner varje hörn av planen plötsligt mer värd än hans FIFA-ranking antyder.
Mot Tunisien imorgon startar han troligtvis inte. Det är Gyökeres och Isak som ska avgöra matcher på det här planet, och Elanga på kanten har spelat in sig i formen. Men Potter har visat att han inte sätter ihop ett lag baserat på PR-värde. Han väljer det som funkar på just den planen, mot just det motståndarlaget.
Tunisien pressar högt och är bra organiserade defensivt. De låter dig ha bollen och väntar på övergångarna. Sverige kommer behöva spela snabbt och direkt, och det är då bredd i truppen avgör — inte elva namn, utan fjorton.
Johansson tar den rollen utan att klaga. Jag spelade med sådana killar i AIK, och de är ofta limmet i en trupp som ska hålla i sex matcher. De syns inte i presskonferenserna. De syns när laget behöver sin femte minuts extra löpning på träning och någon faktiskt springer den.
Sverige är i Dallas. Herman Johansson är hemma. Det kan bli mer avgörande än det låter.