FC Dallas är inte ett topplag i MLS. Det vet Johansson. Det vet Potter. Men det finns något i att känna sig hemma i en stad när alla andra fortfarande hittar till hotellet med hjälp av telefonen. Fotboll handlar inte bara om vad som sker på planen. Det handlar om energi, om att sova bra, om att inte vara mentalt utmattad när uppvärmningen börjar.
Frågan är om Potter faktiskt tänker använda honom. Johansson är ingen given spelare i detta lag. Han är en bred trupp-spelare med ett specifikt värde — han löper, han kämpar, han stjäl boll. Det är inte ett CV som vinner matcher. Men i ett gruppspel med tre matcher på tio dagar kan det vara exakt vad som behövs från bänken i 65:e minuten.
Jag minns hur det var att komma in som ersättare i ett pressigt läge. Om du inte är skarp i huvudet redan innan du kliver in, spelar det ingen roll hur snabb du är på benen. Den mentala tröttheten dödar reaktionen. Det är där Johanssons hemmaklipp kan ge honom ett par extra procent.
Mot Japan eller Tunisien, om Sverige leder med ett mål och behöver hålla formen, kan en halvtimme med Johansson vara ett klokt drag. Han vet var toaletterna är. Han vet hur luften smakar klockan ett på eftermiddagen i Texas.
Det låter inte som mycket. Men i ett VM är det ibland just de sakerna som avgör vem som håller.