Du kliver på planet i morgon och lämnar Mjällby utan att ha sagt ett ord till supportrarna som bar din tröja i tre år. Inga sociala medier. Ingen presskonferens. Ingenting.
Jag förstår att fotboll är ett yrke. Jag förstår att du är 22 år och att England lockar. Det är inte flytten jag är arg på — det är tystnaden.
Mjällby föll i 94:e minuten mot Slovan Bratislava för någon vecka sedan. Laget blödde. Spelarna stod på planen med tomma blickar. Och du? Du packade väskan medan dina lagkamrater processade ett europeiskt hjärtstopp. Tajmingen är inte otur — den är ett val.
Gamla Hemmavallen har 5 000 platser och de fylls av folk som jobbar på Volvo och cyklar till matchen i regnet. De köper säsongskort, de skanderar ditt namn, de firar dig som om du vore deras. Det kostar ingenting att ställa sig framför dem och säga tack.
Proffsiga klubbyten kräver inte lojalitet för evigt. Men de kräver anständighet i stunden. Zlatan tackade Malmö FF. Han var 17 år och stod ändå inför pressen med raka svar. Du är fem år äldre och försvinner som rök.
Det du lämnar bakom dig är inte bara ett lag i kris — det är en klubb som trodde på dig när ingen annan behövde göra det.
Ring Mjällbys pressansvarige i dag, innan planet lyfter, och be om fem minuter med suppotrama på Hemmavallen. Fem minuter. Det är allt det kräver för att göra det här rätt.
Agneta Lindqvist