Fem matcher utan seger. Fem. Inte mot topplag i streck, inte under en period präglad av skador på varenda nyckelposition — utan fem matcher där ni helt enkelt inte levererat det ni är kapabla till.
Jag har sett AIK spela i 40 år. Jag vet hur det ska se ut när Gnaget menar allvar. Det här är inte det.
Det som gör mig rasande är inte resultaten i sig. Det är kroppsspråket. Spelare som vandrar av planen efter en förlust som om de precis missat bussen. Ingen ilska, ingen skam, ingen synlig hunger efter att rätta till det som gått snett. Publiken på Råsunda — förlåt, på Friends — förtjänar mer än axelryckningar.
Derby mot Djurgården väntar nu. Djurgården som brinner efter upprättelse, som har något att bevisa och som vet exakt vad de vill. Ni verkar inte veta det just nu. Och det är ett allvarligare problem än poängtappet.
AIK-derbyn avgörs inte av taktikscheman. De avgörs av vilja. Av vem som är beredd att ge allt inför 30 000 åskådare som bär på decennier av lojalitet. Det är ett privilegium att bära det tröjnumret i ett derby — behandla det som ett.
Kom tillbaka till vad ni faktiskt kan. Stäng av bruset, stäng av ursäkterna och bestäm er kollektivt för att dessa fem matcher var bottennotan — inte trenden.
Visa det på planen på lördag. Inte i presskonferensen efteråt.
Agneta Lindqvist