Knäskadan han drog på sig i Tottenham har hängt över den här VM-förberedelsen som ett molnigt väder. Och visst, läkarrapporterna säger "troligen klar" — men troligen är inte samma sak som klar. Det vet alla som spelat på hög nivå hur det funkar. Kroppen ljuger ibland fram till premieren.
Det som oroar mig är inte skadan i sig. Det är matchskärpan. Kulusevski är den typen av spelare som behöver vara i rörelse för att vara farlig. Han skapar inte chanser från stillastående — han skapar dem i övergångarna, i de halvsekunderna när han drar med sig en back och öppnar ytan för Gyökeres eller Isak. Den timingen sitter i benen, inte i huvudet. Den tränar man inte in på en rehabiliteringsplatta.
Sverige med ett fullt friskt Kulusevski ser fundamentalt annorlunda ut än Sverige utan. Elanga fyllde rollen bra i playoff mot Polen, det ska han ha. Men Elanga är en kantspelare som vill raka spår. Kulusevski är mer rörig — i positiv mening. Han hittar sig in i halvpositioner som försvarare hatar att följa.
Potter har byggt det här laget på direktspel och högt tempo när bollen vinns. Kulusevski passar perfekt in i den rörelsen. Han är snabb i tanken, inte bara i benen. Utan honom sitter Sverige med en mer förutsägbar profil framåt.
Tunisien är ett lag som försvarar kompakt och sitter djupt. Mot sådana lag behöver du spelare som rör på sig utan boll och tvingar fram defensiva beslut. Det är exakt vad Kulusevski gör när han är i form.
23 dagar är tillräckligt för att bli matchklar. Det är inte tillräckligt för att bli vass.