Jag förstår att Potter håller det nära bröstet. Skador på knä är sällan svart-vita, och ingen vill se en spelare stressa tillbaka och krascha i slutspel. Men den här truppen förändras fundamentalt beroende på om Kulusevski är med eller inte. Det handlar inte om sentiment. Det handlar om vad Sverige faktiskt kan göra mot ett organiserat försvar.
Gyökeres och Isak vet alla vad de ska göra med bollen framför mål. Problemet är att ta sig dit. Kulusevski är den som bär bollen genom linjer, som hittar det lilla utrymmet och sätter fart på kombinationsspelet innan det låser sig. Ta bort honom och Sverige måste förlita sig mer på inlägg och standardsituationer. Det fungerar ibland. Det är inte ett spelsätt.
Elanga gjorde det han skulle i playoff och jag ska inte ta ifrån honom det. Han är snabb, direkt, och han presterar när det gäller. Men han och Kulusevski är olika sorters spelare. Elanga löper. Kulusevski tänker och löper. Den skillnaden syns tydligast när motståndaren är kompakt och välorganiserad. Tunisien kommer att vara just det.
Jag har sett för många VM-turneringar där ett lag åker hem för att en nyckelspelare var 80 procent och ingen vågade säga det högt. Potter måste veta exakt var Kulusevski befinner sig fysiskt. Inte ungefär. Exakt. Och om svaret är osäkert behöver planen B vara genomtänkt redan nu, inte i sista stund på ett hotellrum i Montreal.
37 dagar låter som gott om tid. Det är det inte.