Knäskadan är den oroligaste punkten i hela VM-förberedelserna just nu. Inte för att Sverige saknar alternativ på kanterna — Elanga visade i playoff att han kan bära ett helt landslags förväntningar på sina axlar. Men Kulusevski är en annan typ av spelare. Han är den som får bollen att röra sig snabbt i trängda lägen, som ser passningsvägarna innan alla andra. Det är svårt att ersätta med en liknande profil.
Potter har byggt ett Sverige som vill spela direkt och vertikalt. Gyökeres i topp, Isak som rör sig bakom, och sedan behöver du någon som kopplar ihop mitten med anfallet på ett tempo som pressar motståndarnas defensiv. Kulusevski är den spelaren. Bergvall är lovande men för ung för att bära den rollen i ett VM. Elanga löper, men han bygger inte spel på samma sätt.
Jag spelade med killar som kämpade sig tillbaka från knäproblem och aldrig riktigt kom tillbaka. Kroppen minns. Och en halv-fit Kulusevski mot Tunisien riskerar att bli en halvmesyr som varken hjälper laget eller spelaren själv.
Det Potter måste bestämma sig för är vilket Sverige han tänker ställa upp med — ett lag som förlitar sig på att Kulusevski hinner hem, eller ett lag som redan nu anpassat sig till att han inte finns där. De alternativen ser väldigt olika ut. Att vänta för länge på det beslutet är lika farligt som skadan själv.
Tunisien är inte ett lag som straffar dig för din skaderapport. De straffar dig för att du inte har en plan.