Dejan Kulusevski är den spelaren i det här laget som jag oroar mig mest för just nu. Inte för att han är bäst — Gyökeres och Isak är det offensiva navet — utan för att han fyller en funktion som ingen annan riktigt gör. Han tar bollen i halvrum, vänder, accelererar och tvingar försvar att backa. Det är ett hårt tryck mot ett defensivt block, och just det trycket behöver Sverige mot lag som Tunisia, som sannolikt kommer att ställa sig lågt och leva på kontringar.
Elanga svarade upp i playoff och har gjort det bra för Newcastle. Han är snabb och modig och kan spela på kanten. Men Kulusevskis förmåga att kombinera och växla tempo mitt i en rörelse — den ser man inte hos Elanga ännu. Det är en annan typ av spelare. Bergvall är ett namn som dyker upp i diskussionerna, och han har kvalitet, men 21 år och ett VM är inte samma sak som 21 år och en Europaligematch.
Potter vet det här. Han har jobbat med spelare på den nivån länge nog för att inte blunda. Frågan är vad han har för plan B om Kulusevski inte är redo. Att ställa upp med en elva som saknar den typen av kreativitet på kanten tvingar Sverige att förlita sig ännu mer på Gyökeres som ensam lösning. Det fungerar i stunder, men inte i 90 minuter mot ett lag som är välorganiserat defensivt.
Jag spelade i lag där vi visste om vi förlorade en nyckelspelare. Hela spelplanen skiftade. Det är inte panik, det är förberedelse.
Kulusevski borde vara redo. Men "borde" är ett ord som skador aldrig brytt sig om.