Så låt mig säga det rakt: Sverige kan spela VM utan Dejan Kulusevski.
Det är inte ett huggskedsomdöme. Det är ett påstående om hur truppen faktiskt ser ut just nu. Gyökeres är där. Isak är på väg tillbaka. Elanga svarade upp när det gällde som mest. Bergvall är 19 år men spelar inte som det. Den där offensiva kedjans motor snurrar — med eller utan Kulusevski.
Det jag minns från min egen tid är att det farligaste en trupp kan göra är att bygga självbilden kring en skadad spelare. Man väntar, man planerar, man anpassar träningen — och plötsligt stämmer inte heller logistiken för de som faktiskt är friska. Potter verkar vara för smart för det misstaget. Han har sett vad Elanga kan ge på kanten. Han vet att Bergvall är bekväm i snäva lägen centralt.
Det Kulusevski faktiskt tillför är något specifikt: förmågan att dra med sig en back och skapa yta för Isak på andra sidan. Den kombinationen är svår att ersätta på ritat ett mot ett. Men fotboll spelas inte på ritbordet. Elanga gör samma rörelse med annan fart. Det funkar på ett annat sätt — inte sämre, bara annorlunda.
Potter borde ta ett beslut senast om tio dagar. Inte för Kulusevskis skull. För att resten av truppen förtjänar att veta vad planen är.
En osäker kant är ingenting mot ett lag som inte vet vad det ska tro.