Kulusevski är en bra spelare. Det bestrider ingen. Han springer i seams, han hittar ytor mellan linjerna, och han har en vänsterfot som kan öppna kompakta lag. Men Sverige har inte råd att bygga en taktisk grundplan kring en man som kanske är på 70 procent när turneringen börjar.
Graham Potter vet det här. Han är inte typen som hänger hela upplägget på en spelare. Det är en av de saker jag uppskattar med honom — han tänker system, inte namn.
Frågan är vad som tar Kulusevskis plats om han inte håller. Elanga svarade väl i playoff mot Polen. Han är rakt på, han utmanar, och han är fysiskt redo. Men han och Gyökeres behöver en tredje spelare i offensiven som kan ta bollar mellan linjerna och vända snabbt. Det är den rollen Kulusevski normalt fyller.
Bergvall är ett alternativ, men han är 19 år. Att ge honom det ansvaret i en VM-öppning mot ett tunisiskt lag som försvarar hårt och kompakt — det är att lasta mycket på unga axlar.
Jag spelade mot lag som den typen. Du trycker och trycker och ingenting händer, och till slut börjar ditt eget lag tappa tålamodet och göra dumma saker. Sverige måste ha en plan B som inte förutsätter att Kulusevski är pigg.
Potter pratar om enkelhet och direkthet. Det låter bra. Men enkelhet kräver att alla vet sin roll — och det vet man inte fullt ut förrän man vet vilka elva som faktiskt startar.