Herman Johansson är en bra spelare för MLS-nivå. Det råder jag inte tvivel om. Han tränar dagligen på FC Dallas anläggning, och det är faktiskt där Sverige har sin VM-bas. Enkelt på pappret: han sliper restid, han kan smita in i träningarna när det passar Potter. Men fotboll avgörs inte av logistik.
Problemet är att Johansson nu befinner sig i en grupp med Gyökeres, Isak och Elanga. Det är ett annat kaliber. Gyökeres satte avgörande mot Polen utan att tveka en sekund. Isak är värd 125 miljoner pund av en anledning. Elanga visade i playoff att han klarar av trycket. Johansson har inte mött den sortens motstånd på månader.
Det jag saknar hos honom är inte teknik. Det är tempo. I Allsvenskan, och definitivt i MLS, hinner man tänka lite längre. Mot Tunisien kanske det räcker. Mot Nederländerna gör det det inte. De pressar högt och täpper till rummen snabbt. En halvsekundseftersläpning i besluten straffas hårt på den nivån.
Jag förstår varför Potter har med honom. Laget behöver en bred trupp. Skadeläget runt Kulusevski är fortfarande osäkert. Och Johansson är ett diciplinerat alternativ — han springer rättlinjigt, tar rätt positioner, gnäller inte. Det är faktiska egenskaper.
Men om Kulusevski klarar sig till Japanmatchen förändras bilden direkt. Då är Johansson fjärde eller femte alternativet på kanten. Och en spelare som inte ser minuter i ett VM riskerar att tappa det lilla edge han hade.
Platsen i Dallas kan vara en fördel. Men den avgör ingenting när startlistan sätts.