Så beskriver Pernilla Stenström, docent vid Lunds universitet och överläkare i barnkirurgi på Skånes universitetssjukhus, diagnosen.
– Det betyder att bajshålet inte finns eller att det mynnar ut på fel ställe, säger hon.
Missbildningen upptäcks oftast på bb. Barnmorskan kontrollerar det nyfödda barnet och larmar om något ser fel ut. Barnet förs då till Stockholm eller Lund. Det är de enda platserna i Sverige där analatresi behandlas. Kirurgerna skapar där en ny analöppning.
I de flesta fall är det oklart varför ett barn föds med tillståndet. Hur mycket diagnosen påverkar livet beror på hur omfattande eventuella övriga missbildningar är.
Utöver fysiska besvär lider många patienter av skam. Det gäller framför allt i tonåren, tror Stenström.
– Att man kissar på sig, bajsar på sig eller pruttar okontrollerat i klassrummet. Att bli tonåring och vilja närma sig andra människor då är inte lätt, säger hon.
Men Vera Wiesel är ett exempel på att diagnosen inte behöver sätta stopp för stora drömmar. 23-åringen föddes med analatresi och vägrade låta sjukdomen hindra henne från fotbollen.
I dag är hon elitmålvakt.
Veras resa visar att analatresi inte per automatik begränsar vad en person kan uppnå. Det kräver ofta både mod och envishet att hantera en diagnos som kan väcka skam och obehag. Att dessutom ta steget hela vägen till elitidrott är ovanligt.
För dem som föds med analatresi kan berättelser som Veras betyda mycket. Det handlar om att se att livet kan ta många vägar, trots en tuff start.