Johansson är inte med av en slump. Potter har sett något i honom som räcker för ett VM-uttag, och Potter är inte mannen som tar med folk för att fylla en buss. Han är metodisk. Han väljer med ett syfte.
Jag tittade på hur Johansson rör sig i presspelet. Han springer rätt. Det låter enkelt, men det är det inte. Många mittfältare springer åt fel håll i tre sekunder och tappar hela strukturen. Johansson förstår vilket utrymme han ska täcka innan bollen är där. Det är ett tankearbete som syns bäst när kameran inte följer honom.
Frågan är vad Potter tänker använda honom till mot Tunisien och Japan. Mot Nederländerna spelar han förmodligen inte från start. Men i de matcherna — de där Sverige behöver kontroll mer än kreativitet — kan Johansson bli viktig. Han vinner inte matcher på egen hand. Han ser till att Sverige inte förlorar dem på slarv i mitten.
Jag spelade med killar som Johansson. De syns aldrig i tidningarna. De är de första på träningen och de sista att lämna. Om de gör ett fel på en fredag tänker de på det hela helgen. Och det är precis den typen av spelare ett VM-lag behöver — inte istället för Gyökeres och Isak, utan bakom dem.
Att MLS-fotboll drar ned hans status hos folk är ett europeiskt arrogansfel. Det handlar om vad du gör på planen, inte vilken liga logotyp som sitter på tröjan.
En spelare som ingen pratar om kan bli den anledningen till att Sverige tar sig vidare från gruppen.