Johansson spelar till vardags för FC Dallas i MLS. Det är inte Premier League, det är inte Bundesliga. Men han är med i truppen och han kämpar sig in i Potters planer. Frågan är om den geografiska fördelen väger upp nivåskillnaden mot de spelare som möter honom om en startplats.
Jag tänker på det här ganska enkelt. En mittfältare ska erövra ytor och vinna dueller. Det kräver vana av högt tempo och tuffa motspelare, vecka efter vecka. MLS har stärkt sig, men det är fortfarande ett steg under Europa. Johansson har inte den dagliga pressen som Bergvall möter i Tottenham eller Kulusevski klarar av när han är hel.
Det Potter gör rätt är att han inte utesluter någon i förväg. Johanssons lokalkännedom är faktiskt ett argument — han vet hur hettan sitter i kroppen på eftermiddagen i Texas, han vet hur banan beter sig. Det är marginaler, men i ett VM är marginaler hela grejen.
Jag ser Johansson som en intressant resurs snarare än en given starter. Om Sverige leder i en match och behöver struktur och löpningar utan boll, är det just den typen av spelare Potter plockar in. Solid, okomplicerad, platsar i systemet utan att störa det.
Men ska Sverige ta sig ur en grupp med Nederländerna och Japan, behöver Potter sina bästa elva på planen från start. Johansson får sin chans om tillfället uppstår — och då måste han gripa den, inte notera den.