Det låter enkelt. Det är det inte.
Johansson hamnade i truppen lite av en slump, eller åtminstone utan att någon hyade särskilt. Men Potter verkar ha hittat ett sätt att använda honom som är klokt. Han är inte tänkt att bära laget. Han är tänkt att hålla det strukturerat när Gyökeres och Elanga tar plats högt upp på planen. Det är en roll jag känner igen — den kräver mer disciplin än kreativitet.
Risken med den typen av spelare är att de försvinner i de stora matcherna. Mot Tunisien spelade Sverige tillräckligt enkelt för att Johansson skulle passa in naturligt. Frågan är vad som händer mot Nederländerna, om Sverige tvingas hålla bollen under press under längre sekvenser. Då ställs andra krav.
Jag frågade en av backarna i landslaget om Johansson en gång, för ett tag sedan. Svaret kom snabbt: "Han gör aldrig fel." Det är ett underbetyg om man missförstår det. Men de som spelat fotboll vet att det inte är en liten sak.
Det handlar inte om att han är nästa Svensson i mitten som avgör VM. Det handlar om att Potter byggt ett lag där varje spelare vet exakt vad som krävs. Johansson verkar ha förstått sin del i det.
Enkelt och rätt är svårare än det ser ut.