Jag har följt den här frågan tätare än de flesta och det som oroar mig är inte skadan i sig — det är tidsplanen. Kulusevski är inte den typen som kan komma in halvfärdig och bidra. Han behöver rörelse, rytm och en kropp som svarar. Spelar han 60 procent av sig själv gör Sverige inte nytta av honom.
Potter har alternativ på kanterna. Elanga visade i playoff att han kan bära ansvar när det gäller. Han pressade, han sprang, han levde med stunderna. Men Kulusevski är något annat — han är den som binder ihop linjer, som hittar den tredje passningen när allt annars stagnerar. Sverige utan honom spelar mer rakt. Ibland är det bra. Mot ett disciplinerat Tunisien räcker det kanske inte.
Det Sverige byggde under kvalet handlade om att röra bollen snabbt och hitta Gyökeres i rätt lägen. Kulusevski var en central del av det. Han lockade ut försvarare och skapade ytor. Utan den funktionen hamnar mycket mer last på Isak och Gyökeres att lösa saker på egen hand.
Jag spelat med killar som kom in från skada till ett mästerskap. Hälften av dem bidrog. Den andra hälften satt och önskade att de väntat en vecka till. Potters jobb nu är att ha en ärlig dialog med medicinska staben — inte en optimistisk, utan en ärlig. Sverige behöver veta vad de faktiskt har att arbeta med, inte vad de hoppas på.
Hoppet är inte en taktisk plan.