Jag vet hur det är att komma tillbaka från en skada strax före ett stort turnering. Kroppen kanske är okej. Huvudet är inte alltid det. Du vet inte om benet håller förrän du faktiskt tar den första riktiga tacklaren. Och i ett VM-gruppspel mot Tunisien är inte det rätta tillfället att ta reda på det.
Potter har ett val att göra här som är svårare än det ser ut. Tar han med Kulusevski halvfärdig — och Kulu vet att han är halvfärdig — riskerar han att störa balansen i en trupp som faktiskt fungerar just nu. Elanga spelade VM-playoff och svarade upp. Han är inte ett reservalternativ längre. Han är en etablerad del av det här laget.
Kulusevski på topp är en annan spelare än Kulusevski på 80 procent. Den skillnaden märks inte alltid i statistiken. Den märks i rörelserna utan boll, i hur snabbt han vänder, i om motståndaren respekterar honom. En Kulu som tvekar i varje sprint är en spelare som tvingas spela enkelt hela tiden — och enkelt är inte alltid bäst när man behöver lösa upp ett kompakt försvar.
Det Sverige behöver mot Tunisien är tempo och rörlighet längs kanterna. Gyökeres tar sin position i mitten. Isak, om han är klar, rör sig konstant. Då behövs wingarna pigga, snabba och utan tankar på knät.
Mitt råd till Potter: ta inte med en spelare du inte kan använda fullt ut från start. Det skapar osäkerhet i truppen — och osäkerhet syns alltid på planen, oavsett hur mycket man försöker dölja den i presskonferenser.
Kulusevski ska vara på det VM. Men bara om han faktiskt är där.