Jag vet inte exakt hur mycket Potter utnyttjar det. Men jag kan föreställa mig att det inte är oviktigt. Johansson känner till gräset, klimatet, ytorna. Han vet hur det känns att röra sig i värmen där ute på eftermiddagarna när det är 34 grader och luftfuktigheten slår till. Det är inte symbolik. Det är praktisk information.
Sverige har ett lag med spelarna i Premier League och Serie A. De är vana vid europeiska förhållanden. Texas på sommaren är något helt annat. Kroppen reagerar. Tempot sjunker om man inte är förberedd. Johansson har den förberedelsen gratis.
Han är ingen nyckelspelare i det här VM. Det vet alla. Med Gyökeres och Isak i anfallet, Bergvall och Kulusevski i mittfältet, är Johansson längre ner i hierarkin. Men fotboll avgörs inte alltid av de tolv bästa spelarna. Det avgörs av hur truppen fungerar som helhet under tre veckors intensitet.
Jag minns turnering efter turnering där lokalkännedomen var underskattad. Vem som visste var man åt, sov, hur man orkade med restiden. Sådant låter banalt tills det inte är banalt längre.
Johansson är 24 år och har 11 A-landskamper. Han är inte färdig som spelare. Men hans roll i det här VM är kanske inte i första hand att starta matcher. Hans roll är att vara den i omklädningsrummet som vet precis vad Sverige möter imorgon — för han mötte det igår.
Det är ett konstigt slags erfarenhet. Men det är erfarenhet.