Jansson är en bra mittback. Det vet alla. Men han är 33, han har haft sina skadeperioder, och VM är inte turneringen där man chansningar på att en spelare håller ihop sista biten. Djurić är fysiskt dominant, han fungerar i ett lag som vill försvara kompakt och slå snabbt framåt. Precis det Sverige vill göra under Potter.
Frågan är inte om Djurić är tillräckligt bra. Det är han. Frågan är om Potter väljer ett försvar som är byggt på trygghet eller på kapacitet. Nilsson Lindelöf spelar sin bästa fotboll på år, Lagerbielke satte VM-målet mot Polen och har tagit steget uppåt i Braga. Det börjar bli trångt om platserna, och det är ett bra problem att ha.
Jag minns hur det var i omklädningsrummet när konkurrensen på en position var äkta. Det skapade skärpa. Inte konflikt, men ingen sov. Det är den känslan Potter behöver odla de närmaste veckorna.
Det som oroar mig lite är timingen. Djurić väljer att gå ut nu, 51 dagar före VM-premiär. Det kan vara självförtroende. Det kan också vara otålighet. De två sakerna ser lika dana ut utifrån, men skiljer sig åt inuti ett lag.
Potter är smart nog att hantera det. Han har vänt stämningen i det här laget från grunden. Men han ska veta att utspel som Djurićs ställer krav på ett svar — inte i pressen, utan i lagets känsla av rättvisa.
Ett försvar som inte vet vem som spelar leder inte Tunisien i den 80:e minuten.